Flygsimulator = pc. Det har varit en närmast oemotsagd sanning sedan Microsoft släppte genrens urmoder för snart 40 år sen. Men nyligen rev de själva ner den muren genom att lansera senaste Microsoft Flight Simulator till Xbox Series-konsolerna. (Läs vår recension!) Men… hur i helsicke skulle man kunna manövrera stora flygplan med gamepad?!
Thrustmasters svar kom direkt. De släppte T.Flight Full Kit X, ett paket med flygkontroller till både Xbox och pc, närmare bestämt en enhet med joystick och gasreglage, och en med roderpedaler. Det täcker med god marginal grundkraven för ett mer avancerat och trovärdigt flygande, ett jättekliv framåt jämfört med handkontroll. Några nya produkter är det däremot inte tal om – både spak och pedaler har funnits ute var för sig i flera år.
Joysticken/gasen T.Flight Hotas One och pedalerna TFRP ingår i paketet.
Joysticken, T.Flight Hotas One, är en tvådelad historia för dels styrning, dels gas. Med en prislapp en bra bit söder om tusenlappen blir det inga stora känsloutbrott när jag greppar den – en standardprodukt av plast – men den känns robust och ser anständig ut. Till höger sitter styrspaken som alltså kontrollerar hur planet rör sig,och till vänster ett skjutbart reglage för gaspådraget. De sitter på varsin separat basenhet med vikter i botten så att de står stadigt, och de kan sättas ihop till en enhet om du så önskar. Men de är evigt bundna till varandra med en styv, rätt tjock och för kort sladd.
"Ett jättekliv framåt jämfört med handkontroll"
Separationsidén är bra, men sladdlängden framtänkt av ett barn eller en väldigt smal person. 45 centimeter kabel räcker inte för att jag, en normalstor vuxen, ska kunna ha spak och gas på varsin sida om benen i soffan. Det var kanske aldrig Thrustmasters tanke, men oavsett så gör jag så ibland och jag hade haft det bekvämare med längre sladd. Nu ställer jag gasen på låret och har bara stickan vid benet, i de fall där jag inte kör det ortodoxa alternativet och ställer allt på ett bord. Men även där är avståndet snålt, det är precis att ett normalstort tangentbord får plats.
Usb-sladden är längre, två meter, men många lär liksom jag behöva en usb-förlängare för att nå fram till spelenheten vid tv:n. I botten på båda delarna finns skruvhål om du vill montera dem mer permanent (mät avståndet först!), men en sån här joystick är främst tänkt för folk som vill kunna plocka undan efter sig när de flugit färdigt. Fint att hålen finns, hursomhelst.
Joystick och gas kan enkelt separeras, men sitter ihop med en 45 cm lång sladd.
Enheterna har totalt femton vanliga tryckknappar (sex på spaken, nio på gasreglaget), en åttavägs riktningsknapp (lite som ett vanligt styrkors, används ofta för att vrida kameran) och en analog tvåvägsknapp (tänk Xbox-dosans triggerknappar). Spaken kan vridas så att den simulerar sidorodret, vilket är perfekt om du tänkt nöja dig med bara joysticken och skippa pedalerna. Undertill finns ett vred som justerar styrkan i fjädern som centrerar spaken. Lyxigt för prisklassen, men jag märker ärligt talat inte så mycket skillnad. Bra är däremot handstödet på joystickens underdel. Gasreglaget glider lätt men har ett hack i mitten som markering för halvt gaspådrag. Det är lite för grovt och oprecist, och försvårar finlir i mittsegmentet.
Roderpedalerna är också en kompis från förr, och heter Thrustmaster Flight Rudder Pedals, eller TFRP. Denna sorts pedaler har två funktioner: dels styra sidorodret och planets svängar på marken, dels två analoga hjulbromsar. Såna är varmt välkomna när plan ska stannas, för med digitala knappar är det broms av eller på. Det kan förvandla mindre plan till asfaltsfräsar om du bromsar lite för länge. Roderpedalerna är fysiskt ihopkopplade så att en åker bakåt när den andra åker framåt, och de centreras automatiskt. Bromsarna jobbar däremot fritt, och aktiveras genom att tåa ner pedalernas framdelar.
"Ett extra lager glasyr"
Roderpedaler kan vara förvirrande i början, när det plötsligt blir en till grej att hålla koll på. För yviga rörelser leder till insta-svettingar när nosen spretar i alla riktningar sekunderna innan hjulen tar i banan. Men när du lärt dig flygandets grunder, och kanske balanserat ner pedalernas känslighet, lär du dig också det här snabbt. De blir ett extra lager glasyr på den välsmakande portion trovärdighet som joystick-enheten redan serverat dig.
Till det bidrar att pedalerna gör sitt jobb rätt bra (även om spakrodret nästan ger mer finkänslighet). De är huvudsakligen av plast, men känns stabila och glider på metallstänger. På baksidan sticker två små kanter upp som bakre markör för hälarna. Dessa kan skruvas bort om du vill låta fotvalvet sköta rodret. Fast då kan du behöva 55 i skostorlek för att nå bromsarna.
Spaken har inbyggt roder om du vrider den, så du kan nöja dig med bara joysticken och skippa pedalerna om du vill.
Det går fint att flyga MS Flight Simulator med bara handkontroll, men det är en upplevelse kantad av eftergifter. En styrspak med gas ger en betydligt mer autentisk upplevelse, och ett par roderpedaler stärker den ytterligare. Och i mitt tycke går det alldeles utmärkt att spaka civila flygplan med joystick, trots att de flesta i verkligheten har yoke (en sorts styrratt). Men söker du rå realism är Xbox ändå kanske inte förstavalet.
Om du bestämmer dig för att flyga på Xbox med joystick är Full Kit X-paketet ett utmärkt val. Den tycks vara slut i lager nu, men priset bör ligga i trakterna av 2 000 kronor. Det är mycket pengar, men flygspel är en dyr hobby och du får mycket för pengarna. Vill du komma billigare undan köper du istället en T.Flight Hotas One-joystick och skippar TFRP-pedalerna, det sparar dig cirka 1 200 kronor.
Tillsätt mus och tangentbord till Xboxen, och du har gett dig själv finfina flygmöjligheter, inte långt från pc-upplevelsen till en bråkdel av priset. Vem hade trott det för några år sedan?
► Recension – Microsoft Flight Simulator på Xbox Series
