Recension – Sid Meier's SimGolf

Ens rika farbror har nyligen avlidit och lämnat efter sig en summa pengar, dessa förfogar du dock bara över på villkor att de används till att bygga världens mest framgångsrika och häpnadsväckande golfanläggning. Ett något optimiskt mål kan tänkas, men chansen tas i vilket fall och nu är det upp till spelaren att göra stormsuccé eller fiasko av läget. Det finns fyra olika miljöer vilka utspelar sig på totalt sexton olika platser i världen där varje plats har särskilda karaktärsdrag. Det kan handla om allt från delfiner och gamla krigslämningar till gratis hotell eller spa.

Den blygsamma bana man från start har råd med ser inte mycket ut för världen, men allt eftersom folk börjar spela trillar även så pengarna in, till slut i en ruskigt rasande fart. Inkomst fås när besökarna lyckas slå i bollen vid varje hål, men summan varierar beroende på hur bra och underhållande de ansåg banan vara. Ett annat sätt är att anta utmaningar och vinna över golfproffs, eller helt enkelt hålla en turnering och själv vinna prispengarna.

Att bara bygga komplicerade banor med kullar, sandbunkrar, vattenhål, olika former av högt gräs och annan hemsk växtlighet var golfare drömmer fasansfulla mardrömmar om räcker dock inte, allt detta måste skötas om, liksom golfarna själva. Ogräs täpper kvickt till såväl bunkrar som gräsplättar och skrämmer iväg de mest hängivna klubbmedlemmarna. Här behövs personal och gladlynta hejar-kändisar, något som dock är allt för lätt att skaffa i överflöd.

Spelet är egentligen lite för enkelt, både på easy och moderate är det busenkelt att tjäna multum på nolltid, oavsett om ens besökare är överlyckliga eller förbannade. På hard börjar det bli lite mer spel, men det här handlar ändå mer om att expandera än om ekonomi, personal är t ex nästan löjligt billig och det finns mycket begränsade möjligheter att utveckla ens anläggning kvalitetsmässigt. Spelet går helt enkelt ut på att breda ut sig så mycket som möjligt, och med tanke på att man kan köpa ungefär dubbelt så mycket land som man har från start på vardera plats i världen, och då dessa är sexton stycken torde man vara sysselsatt ett tag...

Skulle man nu under den långa tid det tar att bygga upp så pass många anläggningar ha spelat upp sin golfare till max så är det bara att spara honom och börja på en ny, om och om igen... Skulle det här med ekonomi och väntan på att folk ska spela så pengarna börjar rulla in igen kännas segt och onödigt så är fusk en onödighet, det finns redan någonting kallat sandbox mode där allt är gratis. Där går det dock inte att lira några turneringar.

Att bygga alla dessa hål är dock inte vad jag fann mest underhållande med SimGolf, att utmana proffs blir till och från svettigt och matcher avgörs ofta på håret. Även här krävs det dock minst hard för att det ska vara någon utmaning. Tyvärr går det inte att spela enstaka hål, vill man prova på nummer 18 får man stå ut med att dra igenom de 17 föregående banorna först. Lite irriterande kan tyckas. Att ändra redan byggda hål kan även det vara lite krångligt, att flytta utslagsplatsen eller green'en kan ofta resultera i att folk genar över andra närliggande banor, något som i riktig golf är ett regelbrott.

För att spä på lite extra finns en hel del byggnadsverk att köpa: golfbilsparkeringar, driving range, hotell, ja det mesta helt enkelt, t o m en hel individuell tema-park. Alla golfare spelar i par och fungerar lite olika bra ihop. En del blir förälskade i varandra medan andra kastar så mycket skit att man börjar undra vad killarna borta på Firaxis suttit och tänkt på egentligen. Till och från får man möjlighet att para ihop specifika golfare, förhoppningsvis blir det någonting mellan dem, det räknas som en bonus.

Det finns en hel del småsaker att anmärka på SimGolf. Turneringar avbryts tvärt om man under tiden bygger ut ett hål som sedan inte håller krävd kvalité, de spelare man ställt in kläder, namn mm på kan sporadiskt glömma bort dessa och golfare som helt plötsligt börjar slå ut i ingenstans dyker till och från upp. Så drastiska saker som att förväxla utslagsplatser kan tom ske om man flyttar runt dem lite för mycket. Nu är det den opatchade versionen jag provat, förhoppningsvis bjuder patchen på några fixar.

Allt som allt är det dock ett mycket bra spel. Jag satt i ett tiotal timmar i sträck åt gången, plus några under dagarna av rent spelberoende och bara byggde golfbanor som jag sedan intensivt testspelade, men ändå hann jag efter en hel vecka med en något rubbad sömnvana inte nå fler än sju nya platser. SimGolf är enormt och mycket underhållande. Hur långtråkigt och enformigt det än kan tyckas så är det faktiskt riktigt roligt, och liksom många av Sid Meiers andra spel omöjligt att slita sig från. En helschysst simulator vem som helst oavsett spel- eller datorvana kan finna mycket nöje i.